Det har han gjort utomlands i 27 år.
På Smålands Lejons väg på våning två i en trea sitter en man och bedriver sin frihetskamp. Kaaw Touré är av de ledande oppositionella i Mauretanien och är en av ledarna i organisationen Flam, frihetsstyrkorna för svarta afrikaner i Mauretanien (fri översättning). I år har han drivit sin kamp i exil i 27 år.
– Det är apartheid i landet. Vi svarta afrikaner tillhör 80 procent av befolkningen i landet men är helt avskurna från all makt.
Mauretanien är en militärdiktatur och har så varit, förutom under ett årslångt uppehåll med demokrati 2007, sedan 1960-talet.
Kaaw Touré har kämpat länge för rättvisa i Mauretanien. Redan som 15-åring gick han med i rörelsen och var som 18-åring den yngsta poliska fången i ett mauretanskt fängelse.
Tiden i fängelse beskriver han som fruktansvärd. Han drar upp byxbenen och visar märken efter fotbojor. De är kvar trots att det är nästan 30 år sedan han satt i fängelse. Märkena är en påminnelse om kampen och det han offrat för att kämpa för sin sak. Tortyr var vardag i fängelset. Ibland fick de bara ett glas vatten per dag, ibland när de väl fick mat strödde vakterna ökensand över tallriken så att maten inte gick att äta.
Han bjuder på Nescafé medan två energiknippen till barn springer runt hans ben, Biko och Mandela, namngivna efter Kaaws två sydafrikanska frihetshjältar. En titt i bokhyllan skvallrar också om hans fascination för hur ANC lyckades förinta rasdiskrimineringen och ordna fria val med biografier om Desmond Tutu, just Nelson Mandela och Steve Biko.
Själva kampen som Kaaw Touré för handlar om ras, diskriminering och slaveri.
– Till största delen är befolkningen muslimsk. Men de styrande vill få det till att vi också är araber. Så är det inte, säger han.
I stället för 27 år i exil kunde utvecklingen ha varit betydligt bekvämare för honom. Han är ett orosmoment för styret och kommer dessutom från en respekterad familj. Regeringen försökte därför köpa över honom och erbjöd en ministerpost. Men i stället valde han att kämpa för sina ideal och flydde till grannlandet Senegal. Hans nya hemland ville inte stöta sig med in mäktiga granne och gick med på att lämna ut honom. Då flydde han till Sverige, men han gav inte upp kampen.
– 530 aktivister i vår rörelse har dött i fängelse. Det är mycket för deras skull som jag för kampen vidare.
Men det innebär att han under en överskådlig tid inte kommer att kunna träffa sin familj.
– Det är klart att jag längtar men vi har kontakt via Skype och Viber. Det går. Vi har en stor familj och jag sörjer att jag inte kan vara med på dop, giftermål, begravningar, säger han.
Kaaw Touré är en välutbildad herre. Han har examina i journalistik, ekonomi och är utbildad ingenjör. När han kom till Sverige läste han lärarutbildning vid dåvarande Växjö universitet och arbetade senare som fransklärare. Nu jobbar han som etableringslots.
Hans fru Arwan har doktorerat i sociologi. Trots uppoffringen att lämna familj och hemland stödjer hon hans kamp.
– Det är viktigt. Det vi offrar är inte så viktigt i sammanhanget, jag är stolt över hans kamp, säger hon.
Familjen är en av få som kommer från det Västafrikanska ökenlandet. De har hört att det finns två eller tre familjer i Stockholm. Det är i stort sett allt.
Kaaw Touré har nu också börjat skriva på sina memoarer. Det ska bli en bok om hans kamp utanför sitt land och kommer att få titeln Från fängelse till exil. Här ska han försöka beskriva sin uppväxt, sina politiska visioner men också kampen mot rasåtskillnaden i Mauretanien.
Hans Facebooksida pryds av orden La lutte continue, kampen fortsätter.
Det gör den, från Norrliden, närmare 500 mil från konflikten.
BAROMETERN Torsdag 21 maj 2015.
Anders BLANK och Paul MADEJ (Foto)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar